Inger Rålenius har arbetat på Dyslexiförbundet som rådgivare och kurator i över 25 år. Idag är hon pensionär men fortfarande aktiv och engagerad i förbundet. Vi har pratat med henne om hennes syn på utvecklingen av läs- och skrivhjälpmedel och förslag på åtgärder för att tillgängliggöra hjälpmedel.

Inger har både perspektivet av att arbeta med läs- och skrivsvårigheter och att själv ha diagnosen dyslexi. Det var i 25 års ålder när hon gick på komvux som en lärare fick henne att förstå att hon hade dyslexi och därefter kunde hon få tillgång till hjälpmedel som gjorde det lättare.

– Det var kämpigt att ta sig igenom grundskolan och gymnasiet. Om någon hade sagt då, att jag skulle kunna prata med datorn och att text skulle skrivas ut korrekt, då hade jag nog inte trott på det. Idag använder jag hjälpmedel som talsyntes, rättstavningsprogram, talbok och i min mobil har jag också appar för uppläsning. Trots detta känner jag mig förtvivlad när jag ser på skolan idag. Mycket har hänt i samhället i stort, som utvecklingen av hjälpmedel och förståelse för dyslexi. I skolan är det fortfarande ett lotteri för den med läs- och skrivsvårigheter, varken grundskolan eller lärarhögskolan tar problemet på allvar.

Fördelen med hjälpmedel från unga åldrar
Inger ser att vissa kommuner satsar mycket på stöd för sina elever medan vissa kommuner inte satsar alls.

– Det jag vill att man ska satsa på är att börja med talböcker och talsyntes från unga åldrar så att barnen inte behöver krokna. Jag har sett väldigt många barn i mitt jobb som tappar suget för skolan. Även om skolan reagerar i en sån situation är det mycket svårare för barnet att ta sig tillbaka. Om man frågar barn från en tidig ålder finns det ofta en större vilja och nyfikenhet på hjälpmedel.

Läsa-skriva-räkna-garantin
För tre år sen fick Dyslexiförbundet igenom läsa- skriva-räkna-garantin som de har kämpat för i flera år tillsammans med regeringen och skolministern. Trots detta anser Inger att det har hänt för lite i skolan sedan beslutet. Hon tycker att det största problemet är att det inte finns rikstäckande och kommunala handlingsplaner eller ramverk.

– Det behövs ett “såhär gör vi i alla skolor eller kommuner”. Idag får varje skola och kommun själva försöka uppfinna hjulet, trots att vi har kämpat för det ska bli enklare för dem att stötta sina elever. Jag känner frustration över att det är så orättvist och att skolan inte har tagit tag i läsa-skriva-räkna-garantin.

Informationsinsats om tillgängliga hjälpmedel
När Inger började arbeta med dyslexi fanns det en eller två kommuner som hade kommunlicenser på hjälpmedel, till exempel talsynteser från Svensk Talteknologi.

– Idag finns det licenser för hjälpmedel i väldigt många kommuner men det kommer inte alltid eleverna till godo. Många elever vet inte att dessa hjälpmedel finns tillgängliga för dem att använda. Det behövs en informationsinsats och det största ansvaret ligger på kommunerna. De måste jobba med information om vad eleverna har rätt till. Oftast finns det IT-pedagoger ute i kommunerna men det är inte säkert att de är insatta i anpassade verktyg, de behöver också information och utbildning.

Talsyntesröstens utveckling – från robotröst till barnröst
Inger tycker att teknikutvecklingen har gått i raketfart åt rätt håll, både prismässigt och användarmässigt. Idag finns det talsynteser i de flesta mobiler vilket tillgängliggör hjälpmedlet för många människor.

– När jag började för 28 år sedan, då fanns det en talsyntes som i dåtidens prisläge kostade 48 000 kr. Den var stor, klumpig och lät som en robot. Rösterna i talsynteser har utvecklats väldigt mycket sedan dess. Idag finns det även appar som har funktionen tal till text, de är till stor hjälp för oss med dyslexi när vi vill skriva. Jag tycker dock att användningen av tekniken används för lite och många barn får tillgång till hjälpmedel alldeles för sent. Då är risken att det kan kännas kämpigt och ibland pinsamt att börja använda hjälpmedel. Sedan är det viktigt att man inte glömmer bort att man behöver mer än bara hjälpmedel, pedagogik och det mänskliga stödet är en viktigt del i det.